Rädda julen och Sverige!

Det värsta som kan hända
innan året gått till ända
är att årets julkommers
går alldeles på tvärs
och inte slår rekord.
Ja, tillvaron är hård!

Så ut i sista stunden,
köp ännu mera prylar!
Köp mera mat till hunden,
hör hur vargen ylar.
Och bäst för våran stat:
Köp ännu mera mat!!

Sen sätter vi oss panka
och glor på Kalle Anka
med leenden så snea
och ögonvitor blanka.
Så ska vi rädda Moder Svea
från en trolig jätterea.

Bureplatsen - besök bästa betongplattan!!

Sitter och slöbläddrar i Sundsvalls turistbroschyr. Hittar en bild med uppmaningen: Besök Bureplatsen. Så slår det mig vad som gör Sundsvall unikt i Norrland, i Sverige ja kanske i världen: Denna gigantiska betongskiva utslängd i naturen på Norra berget. Vilken sevärdhet, vilken magi ! En landningsplats för nattliga UFON, en kultplats för nygamla riter, ett modernt jättekast (diskus) ? Frågorna hopar sig. Sundsvalls storslagna shopping i all ära, det är Bureplatsen som sätter stan på kartan. Besök gärna Bureplatsen i pittoresk vinterskrud. Ger helt klart en extra dimension.

Saaben i mitt hjärta

En hyllningssång till den svenskaste produkten av alla: Saaben.

Solljuset stiger ur havet,
spelar i glänsande lack,
Saaben i gryningen strålar
som klädd i en gyllene frack,
men rustad för skitiga vägar
rullar den mil efter mil
en skönhet på dekis med ägar-,
kris, våran älskade bil.

Refräng:
Saaben i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
bilarnas bil, det är du!
Av fordon jag känner i världen
är du den bil som fått allt,
utom ägare stadda i kassa
så nu blåser vinden kallt.

Skymningen kom som en stormvind
miljökrisens skälvande hand.
Nu rodnar solen i fönstren
på verkstäder i vårat land.
Säj, hör du ropen som skallar:
Vi vill behålla vår bilindustri!!
En kampsång bland granar och tallar
så, amerikaner, låt bli!

Refräng:
Saaben i mitt hjärta, etc.

Volvon i mitt hjärta

En hyllningssång till den svenskaste produkten av alla: Volvon.

Solljuset stiger ur havet,
spelar i glänsande lack,
Volvon i gryningen strålar
som klädd i en gyllene frack,
men rustad för skitiga vägar
rullar den mil efter mil
en skönhet på dekis med ägar-,
kris, våran älskade bil.

Refräng:
Volvon i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
bilarnas bil, det är du!
Av fordon jag känner i världen
är du den bil som fått allt,
utom ägare stadda i kassa
så nu blåser vinden kallt.

Skymningen kom som en stormvind
miljökrisens skälvande hand.
Nu rodnar solen i fönstren
på verkstäder i vårat land.
Säj, hör du ropen som skallar:
Vi vill behålla vår bilindustri!!
En kampsång bland granar och tallar
så, amerikaner, låt bli!

Refräng:
Volvon i mitt hjärta, etc.

Messiaen 100 år idag!

Idag gratulerar jag Olivier Messiaen på hans 100-årsdag. En av 1900-talets allra största tonsättare och definitivt den mest originelle. Det tjugonde århundradets Bach. Hans starka katolska tro var alltid närvarande i hans komponerande och många verk var inspirerade av bibliska texter, gärna eskatologiska sådana. En kall snöig vinterdag som idag lyssnar jag på Kvartett vid tidens ände (Quatuor pour la Fin duTemps ) .Den uruppfördes i krigsfånglägret Stalag VIII A den 15 januari 1941 med fångar och fångvaktare som publik. Vintern var sträng och Messiaen skrev kvartetten för de musiker han råkade träffa i fånglägret: En violinist, en cellist, en klarinettist och han själv på piano.

Messiaen trodde, liksom jag, på ett liv efter döden. Idag firar man säkert Olivier i de himmelska boningarna.

Den sista isbjörnen

Nu mitt i den ekonomiska krisen är det viktigt att påminna om att den riktigt allvarliga krisen i världen är miljökrisen.

Med isbjörnar är det på detta vis:
För att leva och trivas behöver dom is.
Men när isarna smälter vid polen
under den hettande, gulröda solen,
vem får betala välfärdens pris ?
När vår livsstil har slagit i taket
blir isbjörn en ovanlig sort.
När hela Ishavet är bart och naket
den sista nallen flyter bort
på det allra sista flaket.

Lars Lerin

Ibland kan man sörja lite över att man bor här uppe på den nordliga kulturella tundran. Jag skulle gärna vilja se Lars Lerins utställning på Waldemarsudde i Stockholm men inser att jag inte kommer att få möjlighet till det. Lars Lerin är en hjälte för oss som gillar konst men inte hänger med i alla trender i det konstkulturella etablissemanget. Han är nog numera hjälte för många andra också. Som akvarellmålare av det blygsammare slaget har jag följt Lars Lerin under många år genom hans böcker och genom TV-program och en utställning ( i Hudiksvall!!) Han är för mej den store tolkaren av det svenska vemodet, och ett folkhem på dekis. Han är som bäst i dom stora mörka,ödsliga bilderna, ungefär som i ”Det sista ljuset” , bilden uppe till höger. Boken om honom som kom för ngt år sen heter träffande ”Lars Lerin och det mörka ljuset”. Stora penslar , tjockt papper och mycket vatten. Den exakta balansen mellan vått-i-vått och vått-på-torrt. Mycket Paynes grey (antar jag). Det finns mycket att säga om tekniken men hans bilder är först och främst känsla. Oerhörd känsla.

Du Nya och Anslutna (Du Gamla, Du fria 2.0)

I går röstade vår riksdag igenom EU:s Lissabonfördrag. M a o ett steg närmare Europas Förenta Stater.

Du nya och anslutna fjällhöga trakt,
Du tyskarnas bästa fritidsyta
Jag hälsar dig vänaste del av vår pakt,
om sjöar, berg och skogar vill jag skryta
när annat skryt om Sverige börjar tryta.

Nu spolar vi minnet av fornstora da’r,
vi hamna’ till sist bland nådehjonen.
Jag vet att du aldrig mer blir vad du var,
så jag leva vill och dö i Unionen,
jag leva vill och dö i Unionen.

Postens VD

Postens vd ( f ö min mest avlägsna chef) Lars G Nordström tjänar lika mycket som 45 brevbärare - 900 000 kronor i månaden. Samtidigt får han 5 mille om året i pension efter vd-jobbet på Nordea. Dessutom är lönsamheten hos Posten sjunkande.


Här har vi alldeles säkert i alla fall en
som är minst förti gånger smartare i skallen
än varje enkel posttjänsteman.
Han jobbar säkert tio gånger mer per vecka
och ansvaret är minst femti gånger så stort,
så när posten nu går som ”smort”
kanske inte ens niehundratusen vill räcka.
Varför inte ge han en miljon,
han har så svårt att leva på sin pension.

Sundsvall - Visonernas stad - 3: Kräftgång eller luftslott??

Så har då det vinnande förslaget till ny teater presenterats. "Kräftan" skapad av den finske arkitekten Harri Mäkiaho, som också tagit fotot till vänster.
Utifrån att snabbt ha tittat på skisserna - några synpunkter direkt på studs:

Hur utnyttjar man läget nära vattnet? Bygget känns ganska slutet med fönster endast in mot promenadstråken. Att gå runt inne bland lokalerna kan säkert vara häftigt, men från utsidan känns byggnaden tråkig. Knappast något som får förbipasserande att stanna till.

Bygget ser ut att bestå av ett antal separata byggnader antagligen sammanbyggda med glastak. Den största teaterlokalen (700 pers?) borde kunna bli konsertsal i stället för lokal för teatergästspel. Tänk om man också kunde klämma in någon form av utställningslokal för konst.

Men den viktigaste frågan: Kommer det att bli ett luftslott? Kommunens samarbetspartner har ju dragit sig ur ett liknande projekt i Växsjö p g a den sämre konjunkturen.
Det blir spännande att följa fortsättningen. Hur som helst: 1 miljon kronor ska betalas ut till några lyckliga arkitekter.

Sundsvall - visionernas stad?? Kap 2 - PRV möter vattnet

Sundsvall håller sig med en vision, kallad stadsvisionen. Jag citerar från den: ”Stadslivet möter vattnet när staden byggs närmare ån och fjärden.” Frågan är hur väl PRV:s (Patent- och registreringsverket) nya skrytbygge stämmer med visionen. Inte alls om någon frågar mig. Likt tre stycken grundstötta finlandsfärjor ligger huset och täpper effektivt till en stor del av blickfånget ner mot hamnen och vattnet. Kära stadsplanerare, hur tänkte ni egentligen? Kanske: ”PRV möter vattnet när deras nya kontor byggs närmare fjärden”. Tänk om huset åtminstone varit vackert !

Bach bättre än Mozart på jazz !

Häromdagen tittade jag på Milos Formans film ”Amadeus”. För vilken gång i ordningen vet jag inte. En av de bästa filmerna någonsin tycker jag. Den har 24 år på nacken men känns hur fräsch som helst. Det finns inga svaga länkar utan allt är perfekt. Handlingen - självklart, skådespelarna (in i minsta biroll), miljöerna. Och så musiken, historiens bästa filmmusik!! Dessutom: inga fuskmusiker i bild utan riktiga musiker. Tom Hulce (Mozart) tog dessutom dirigentlektioner för att se så äkta ut som möjligt.

År 2000 firades 250 årsjubileet av Johann Sebastian Bachs död bl a med en utomhuskonsert (”Swinging Bach”) i Leipzig. Konserten är utgiven på DVD och jag ser att den fortfarande säljer bra. Denna konsert är i den bästa crossoverkonsert ja kan tänka mig. Jag brukar se (och höra) om den med jämna mellanrum. Det är bara kanonartister i farten som t ex Bobby McFerrin , Jaques Loussier och Turtle Island String Quartet och många fler.

Det finns en kvalitet i Bachs musik som gör den lämplig att ”jazza upp” för att använda ett lite mossigt uttryck . Det intressanta är att Mozarts musik inte lämpar sig för detta . År 2006 (250-årsjubileet av Mozarts födelse) gjorde man en liknande ”crossoverkonsert” med Mozartmusik och den blev inte alls lika bra. Mozarts musik är så fulländad precis som den är . Bachs musik är lika fulländad den också fast på ett annat sätt. Dessutom har den ”swing” i sig och det har inte Mozarts.Däremot finns det i Mozarts melodier en närmast magisk, överjordisk enkelhet och direkthet som helt golvar en när man lyssnar.

Och idag och på torsdag är opera i Tonhallen. Mozarts Trollflöjten! Det är inte så ofta man kan se opera live här i Sundsvall så det gäller att passa på när Norrlandsoperan är på besök. Halvdyra biljetter men det får man kosta på sig.

Sundsvall – visionernas stad?? Kap 1

I våras verkade det som Sundsvalls politiker hade en sedelpress i källaren. ”Vi ska bygga en ny teater, nytt äventyrsbad, ny idrotts- och konsertarena, gräva ner järnvägen, bygga ny högbro över sundsvallsfjärden, ny kombiterminal i Tunadal, mm mm .” Så lät det då och delvis också nu.

Om det finns pengar i obegränsad mängd behövs det i stort sett inte finnas några politiker, bara några tjänstemän som ser till att styra upp överflödet. Men, att vara politiker är att fördela begränsade tillgångar på ett förnuftigt sätt. Nu tror jag att verkligheten har hunnit ifatt våra folkvalda här i Sundsvall. Pengarna kommer inte att räcka till. Nu får politikerna bekänna färg. Inte bara lyssna på dom som skriker högst utan våga ta obekväma beslut.

Här ett förslag: Skippa den nya teatern! Detta trots att jag är stor teatervän. Bygg till serviceutrymmen vid den gamla teatern. Det verkar finnas plats där och att marken är förorenad kan väl inte vara ngt problem . OK, 1 mille måste betalas ut till segraren i arkitekttävlingen men det får man väl stå ut med.
Jag kan inte se annat än att basen i teaterverksamheten, repertoarpjäserna, funkar utmärkt i ”gamla” teatern. Jag har sett så’na pjäser i mer än halvtom salong .

Mat eller godis?

Min blogg kommer till stor del att handla om en av de tunga kulturyttringarna, nämligen musik, och då framför allt klassisk musik och jazz. Jag återkommer med texter där jag utvecklar tankar kring dessa musiktyper

Under sommaren och hösten har det pågått en debatt om finkultur kontra populärkultur eller som Svante Weyler benämner det ”högt” och ”lågt” i en utmärkt artikel som du hittar här. Han skriver iofs om litteratur men det kan också appliceras på musik. ”Högt” är i såfall klassisk musik (till viss del även jazz). ”Lågt” schlager, pop, m m m m.

Jag brukar tänka ungefär på samma sätt när det gäller mitt musiklyssnande men med en lite annorlunda infallsvinkel:
Människan behöver mat för att kunna leva, men att bara äta nyttigheter dagarna i ända kan bli tråkigt.

Ibland behöver man äta lite godis också. Men det finns naturligtvis olika typer av godis. Jmfr rödfärgade geléråttor med mörkchokladdragerade hasselnötter.
Maten som jag behöver för att må bra är den klassiska musiken och jazzen (även viss folkmusik och vissa vissångare ). Men ibland vill jag äta lite mer ”onyttigheter” och då kan det bli en del populärmusik. Där föredrar jag ”naturgodis” . Dansbandsmusik t ex är för mig som den sämsta sortens färgade skumsocker så den avstår jag ifrån. Likaså den mesta i den nutida schlagerfloran. Men det finns mycket på godishyllan som jag kan tänka mig och vad det är lär jag återkomma till.

Måste jag välja så avstår jag från godiset. Så är det nog. Men när det gäller klassisk musik (eller som den även kallas Konstmusik) från 1900-talet har jag lagt märke till att tonsättarna jag helst lyssnar till är ”non-purister” dvs sådana som inte är så renläriga utan av och till för in populärmusikaliska inslag i sin musik. Jag tänker ex på Alban Berg (ja faktiskt!) , Charles Ives, Alfred Schnittke, Olivier Messiaen m fl, ja t o m Karl-Birger Blomdahl platsar i detta gäng!

Jag kommer plötsligt att tänka på när jag och min då blivande hustru var i Moskva 1982. Sovjetunionen existerade och man kunde knappast ana att den bara skulle existera 9 år till. Vi skulle besöka GUM, Moskvas största varuhus, men det gick knappt att hitta dit. Det fanns ingen reklam, inga skyltfönster runt Röda Torget. Van som man är med städer nerlusade av reklam kändes det konstigt tomt. Trots att jag då var och fortfarande är mycket tveksam till det mesta i reklamväg saknade jag den här i Moskva! Så det bästa är att leva i spänningen mellan högt och låg , mellan det ”fina” och det ”populära”.

Så ger jag mig då ut i bloggosfären. Programförklaringen som jag inte lyckats med att lägga in under rubriken är: Om kultur och samhälle i Sundsvall, Medelpad, Västernorrland, Sverige, Europa ….

Klyktattare är f ö en ursprungligen jämtsk nedlåtande benämning på person från Västernorrlands län (Y-län).

Y:et i rubriken är skapat av konstnären Bengt Lindström och står som skulptur vid E 4:an mellan Timrå och Härnösand.

En bra mix av kultur och samhälle är nedanstående parafras på Frödings ”Våran prost”. Jag fick den publicerad i FIB/Kulturfront någon gång i början på nittitalet. Jag har uppdaterat den något men den är i stort sett lika aktuell nu som då:


Våran bank
Är alldeles pank
Av fläsket finns bara kvar svålen
Nyss en verklighet:
En schweizerost fet
Av osten finns nu bara kvar: hålen.
Bankmannen lever som vi,
han dricker sitt kaffe med skummjölk i
som vi
och har etanol uti tanken,
älskar mat
som vi
och är lat
som vi
-men annat blir det på banken!
Så fort han fått bankslipsen på
vi andra känner oss ynkligt små
medan bankmannen lättar från marken.
Där är kunden som ville göra ozon,
”För katten ge han miljon på miljon,
annars riskerar du faktiskt sparken !!”
Men se’n blev det väldigt tufft
För säkerheten visade sig vara blott luft!
Till ”Kungen av Jämtland” så sa man
”No feelings are hard !
Du får låna minst en miljard!
Ska man låna så ska man!”
Men aktieportföljen den sprack
och nu är han alldeles black
och ekonomiskt så är han en lam man.
Nu gråter dom alla och lider
Ty köttet svider
och själen är satt i klämma
Och bankmännen smyger med ryggen i kut
vid tjänstens slut
ifrån banken ut.
för debet och kredit ej stämma.
Men det är klart
man repa’ sig snart
när ministern började tala
och sa : ” Det alldeles uppenbara
är att detta får staten betala!”