Ännu en Fröding-parafras

Det är bara att konstatera: Det går utför med kapitalismen.


Man köpte, med kärlek till pengar
men nu finns ej mera att få.
Sjung vackert ni skorrande strängar,
sjung vackert om pengar ändå.

Vårmusik

Solen skiner. Snön smälter. Det är snart vårdagjämnning. Jag lyssnar på Brahms första fiolsonat i ipoden. Första satsen är kanske den vackraste vårmusik jag känner till. (I konkurrens med Brahms tredje symfoni - se nedan!) Den blev vårmusik innan jag visste att den egentligen kallas Regnsonaten. Jag får inga regnassociationer (även om det kan regna på våren). Hade jag vetat vad sonaten kallas kanske jag hört regndroppar falla första gången jag hörde den. Vad vet jag. Att lyssna på musik är ju en tämligen individuell verksamhet. Du associerar på ett annat sätt än vad jag gör. Det finns ingen absolut sanning. Brahms tredje symfoni är för mig en årstidscykel. 1:a satsen -vår, 2:a satsen - sommar osv. Lyssnar på första satsen. Jag får samma känslor som när jag lyssnar på fiolsonaten - Vårkänslor!!

Svenska röster 1 - Freddie Wadling

Iband är det bara så att det går trögt. Som det här med bloggandet t ex. Inte för att det inte finns något att kommentera i kulturens värld. Debatten om konsten har gått vidare. Säga vad man vill om diverse aktuella konstuttryck men de har verkligen skapat en livfull diskussion och det är kanon tycker jag.

Över till musikens värld ("musikens"snarare). Jag har i brist på annat kämpat mig igenom två av fyra melodifestivalsemifinaler. I kväll var Malena Ernman överraskande en av delsegrarna. Medioker låt men en suverän sångerska. Henne ska jag återkomma till.

De bestående minnet från mitt festivaltittande är Freddie Wadlings version av "Alla har glömt", pausunderhållning i första programmet. Den hittar du här. Han är en av mina Svenska röster. Jag har lyssnat på honom i många år, framför allt med Fläskkvartetten. Hans röst är mycket speciell. Helt okonstlad, hård, tuff, mjuk och melankolisk på samma gång. Jag minns när jag hörde hans version av Over the Rainbow första gången. Jag blev alldeles knockad. Liveskivan med Fläskkvartetten, Freddie Wadling och Västerås Sinfonietta vet jag inte hur många gånger jag lyssnat på utan att lessna. Over the rainbow finns med i en version med hel orkester och Lennons Cold Turkey i en helt sanslös version. Jag hörde Freddie live för rätt många år sen. Redan då sjöng han sittande på en stol på scenen, dock utan käpp, om jag minns rätt.
Han intervjuades i rapport i veckan och har nästan blivit folkkär på senare tid. Han är så långt från dagens ytliga, penga- och utseendefixerade nöjesvärld som man någonsin kan komma.

Vad är konst ? (dagsvers)

Tittade på Debatt i torsdags på SVT . Man debatterade konstfackseleven Anna Odells "konstnärliga" tilltag ”Att rekonstruera en psykos” nu i veckan. Personal på S:t Görans sjukhus, dit hon skrikande, sparkande och spottande fördes av polis, var förklarligt nog förgrymmade över detta tilltag. De vill ha betalt av Konstfack för kostnaden för insatsen som gick ut över det verkliga arbetet med akut psykiskt sjuka. Konstnären själv och representanter från konstfack ville inte vara med i debatten. Fegt tycker jag. Hon fick försvaras av en konstprofessor i Umeå och Lars Vilks även om jag inte riktigt förstod om Vilks verkligen försvarade henne.



För många är Konsten en skir akvarell,
en olja med vackert naturmotiv
där solen går ner en midsommarkväll
och målaren skänker åt landskapet liv.

För andra är Konsten en pissoar
som skapar skandal i dom finas salonger,
en installation med ett giftgrönt kar
fyllt av gamla och slitna kalsonger.

För några är Konsten ett pengaobjekt,
motivet det saknar här all relevans.
När chansen finns slår man till direkt,
sen säljer man tavlan med god avans

Konst kan va’ dålig, konst kan va bra
och vad som är vad det bestämmer väl ja’
För Konst är inte som matematik
Där hundratjufem är fem i kubik,
och ingenting annat vad du nu än tycker,
troligtvis styrd av konstmodets nycker.

Många konstnärer har vatt psykiskt defekta,
har skapat med blod och transpiration.
Äkta konst kanske skyr det perfekta
För känslan är större än ren perfektion.

Nu senast är konsten en fejkad psykos
sponsrad av Konstfacks lärarelit
Vad skulle van Gogh sagt om detta projekt ?
”-Jag tycker nog detta är skit!
För mej var det allvar, jag målade jämt,
min sjukdom var äkta och alls inget skämt.”
Han måla’ och måla’ och se’n tog det slut
På Saint Rémy de Provence’s psykakut.

Obama - stålmannen (dagsvers)

Världen har enorma förväntningar just nu på USA:s nye president, Barack Obama.

Vår djupa världsdepression
med börser och banker infama.
Här behövs en nykonstruktion.
Lugn, det fixar Obama!

En skrämmande växthuseffekt
kan viljan och känslan förlama.
Men hjälpen kommer direkt:
Lugn, den fixar Obama!

Talibanerna härjar och slåss
mer grymma och vilda än tama.
Afganistan ska räddas förståss
Av vem? Självklart Obama!

Skapa fred i vår Mellersta Öst
Hinner han med det just nu?
Nej,men kära vänner, hav tröst ,
det fixar Bill Clintons fru!

Populärkulturella reflektioner

Några reflektioner på en del TV-tittande de senaste veckorna:

Trettondagskonserten på SVT höll inte samma klass som tidigare år.

Två guldkorn dock:

1) Duetten ur Bizets Pärlfiskarna med Dan Ekborg och Michael Weinius. Dan Ekborgs röst ( a la Kalle Moraeus) Weinius wagnertenor plus sångarna ikädda dykarutrustning var en riktig pärla (!).

2) Dan Ekborg läste ett antal suveräna texter av Kent Andersson.


Konstigt att en gala som idrottsgalan håller sig med levande orkester medan schlagerfestivalen inte gör det.

Robert Gustafsson är Sveriges bästa, roligaste och elakaste imitatör.Däremot är han inte lika bra när han s a s är sig själv i en sketch. Per Gessle-imitationen var mycket bra.
Min favorit annars är den sanslösa Sten Broman-imitationen från något år sedan.

Björn Gustafsson d y:s lott verkar vara den ständiga sidekickens.

Malena Ernmans lott å sin sida verkar att vara nåt slags finkulturellt alibi mitt i all utslätad populärkultur.

Skavlans talkshow – äntligen ett fredagsprogram som inte är hjärndött. (Det är kanske inte På spåret heller men jag tittar aldrig på det - har svårt med Oldsberg helt enkelt).

Jag kan omöjligt förstå Håkan Hellströms påstådda storhet.

Konflikten i Gaza

Hej igen. Tillbaka i bloggosfären efter ett jul- och nyårsuppehåll (helt frivilligt). Jag har inte tänkt mig några politiska inlägg i min blogg, utom möjligen kulturpolitiska. Men det är svårt att inte beröra konflikten i Gaza som dominerat nyhetsflödet de senaste veckorna. Jag vill gärna lyfta fram en av de mer sansade rösterna, världsdirigenten, världsmedborgaren och juden Daniel Barenboim.
Han arbetar aktivt för fred och försoning i Mellersta Östern genom sitt orkesterprojekt Den Väst-Östliga Divanorkestern. Här en länk till hans krönika i The Guardian 1 jan 2009.
F ö dirigerade han också nyårskonserten med Wienerfilharmonikerna på nyårsdagen i år.