Populärkulturella reflektioner

Några reflektioner på en del TV-tittande de senaste veckorna:

Trettondagskonserten på SVT höll inte samma klass som tidigare år.

Två guldkorn dock:

1) Duetten ur Bizets Pärlfiskarna med Dan Ekborg och Michael Weinius. Dan Ekborgs röst ( a la Kalle Moraeus) Weinius wagnertenor plus sångarna ikädda dykarutrustning var en riktig pärla (!).

2) Dan Ekborg läste ett antal suveräna texter av Kent Andersson.


Konstigt att en gala som idrottsgalan håller sig med levande orkester medan schlagerfestivalen inte gör det.

Robert Gustafsson är Sveriges bästa, roligaste och elakaste imitatör.Däremot är han inte lika bra när han s a s är sig själv i en sketch. Per Gessle-imitationen var mycket bra.
Min favorit annars är den sanslösa Sten Broman-imitationen från något år sedan.

Björn Gustafsson d y:s lott verkar vara den ständiga sidekickens.

Malena Ernmans lott å sin sida verkar att vara nåt slags finkulturellt alibi mitt i all utslätad populärkultur.

Skavlans talkshow – äntligen ett fredagsprogram som inte är hjärndött. (Det är kanske inte På spåret heller men jag tittar aldrig på det - har svårt med Oldsberg helt enkelt).

Jag kan omöjligt förstå Håkan Hellströms påstådda storhet.